Alliansen i Värmdö väljer att skära ned på en av de grupper som befinner sig i verkligt underläge. Majoriteten har fattat beslut om att spara pengar på skolan och införa ett nytt finansieringssystem för undervisningen av barn i behov av särskilt stöd. Konsekvensen är att Värmdös resursskolor läggs ned och barn i behov av extra resurser slussas ut till hemskolorna.
De berörda barnen har ofta en lång väg bakom sig innan de fått diagnoser och kommit till resursskolan. De behöver trygghet, harmoni och stabilitet för att kunna tillgodogöra sig undervisning och fungera som barn. Deras föräldrar behöver känna trygghet i att de skickar sina barn till en bra skolvistelse om dagarna.
Många elever som tidigare ansetts behöva extra resurser har fått det ekonomiska stödet indraget. De som har störst chans att beviljas extra stödinsatser är barn med Aspergers syndrom, autism eller språksvårigheter. Elever med psykosociala problem eller ADHD löper störst risk att nekas den extra hjälp de behöver för att klara sin skolgång. En anställd inom Värmdös resursskolor säger att det verkar som att man tror att det bara är för dessa elever att ”skärpa till sig”.
Skärpa till sig, ja. Så resonerade man länge om dyslexi. Så många begåvade människor i alla samhällsskikt, från arbetarkoja till kungahus, kan berätta om jobbiga erfarenheter av omgivningens bemötande när man lider av dyslexi.
För nästan 20 sedan år blev min mamma ombedd att lära min syster att gå över sommaren. Ja, det var villkoret som skolan ställde för att syrran skulle få börja där. Man vill ju inte tro att de gjorde så för att de helt cyniskt inte ville ha en elev med funktionsnedsättning på skolan. Samtidigt är jag inte dummare än jag förstår att skolan mycket väl kände till det omöjliga i kravet.
På 20 år har ingenting förändrats. Ingenting har förbättrats för elever med funktionsnedsättningar. Så många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar kan berätta om hur kränkande, uppslitande och hemskt det är att behöva kämpa för något som de flesta tror är en självklarhet – barnens skolgång.
Alliansen har infört större valfrihet när det gäller att välja skola. Det tycker jag är bra. Men alla har inte rätt att välja. Friskolorna kan neka till att ta emot elever med funktionsnedsättningar.
Rent generellt är jag så långt det är möjligt emot särlösningar. Jag menar att hela samhället utvecklas och blir bättre av att alla inkluderas oavsett religion, funktionsnedsättning, etnisk bakgrund, sexuell läggning och så vidare. Men samtidigt är det oerhört viktigt att de elever som behöver extra stöd får det. Att lägga ned resursskolan och sparka ut eleverna till deras hemklasser och avsäga sig allt vidare ansvar kommer att leda till fler fördomar och irritation gentemot dessa elever som kommer att uppfattas som besvärliga av klasskamrater och deras föräldrar. Deras behov av extra stöd och resurser försvinner nämligen inte i och med den politiska majoritetens beslut. Risken är stor att andra elever och föräldrar upplever det som att de här barnen tar tid från deras egna barn. Och ju mer de här eleverna känner av omgivningens missnöje desto sämre kommer de att må och desto besvärligare kommer de att bli. Ibland är särlösningar nödvändiga för att skapa förutsättningar för ett inkluderande samhälle.
Peter Bondesson, FP, menar att den nämnd han är ordförande för inte bär ansvar för nedläggningen av resursskolorna. Han menar att hans nämnd beslutar om ekonomi och att det sedan är upp till rektorerna att styra upp situationen.
Slutligen måste jag bara säga att jag finner det lite skrämmande att den man som leder nämnden som beslutar om Värmdöelevernas skolgång uttrycker sig så här om rektors ansvar:
”Det är hans sak med den stora påse peng han får att lösa problemen på alla nivåer.”
Påse? Det låter som att han själv ränner runt och levererar Ica-kassar med pengar till rektorerna.
Om du vill protestera mot nedläggningen av Värmdös resursskolor kan du
NVP
Annikas tyckeri
Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Politik elever, Funktionshinder, funktionsnedsättning, resursskolor, skolan, Värmdö
