Apropå att lära av gamla misstag
Hittills har vi ångrat utrotning av djurarter. Hur är det med utrotning? Den kan inte göras ogjord. Ändå har Naturvårdsverket gett klartecken för att skjuta av 10 procent av den lilla vargstam vi har. En vargstam som inte har tillräckligt många olika blodlinjer i sig och vars existens därmed är mycket skör.
12 000 jägare tänker ge sig ut på nyårsdagen för att skjuta varg. 12 000 beväpnade människor mot 27 djur… Risken för överskjutning är uppenbar.
Här går vi och snackar om klimathot, utsläppsrätter och framtida generationers rätt till vår fantastiska natur. Medan vi utrotar naturens befolkning – djuren. De djur som vi inte kan göra pengar på alltså. Nej, för de djur som vi äter eller klär oss i, som ger avkastning, industrialiserar vi. Under värdiga former påstår vi. Men den omsorg och värdighet som vi kan tänka oss att lägga ned styrs helt av pengar. Därför behöver inte griskultingar bedövas då de kastreras. Det finns inte resurser till det. Men de måste kastreras. Annars luktar köttet oaptitligt. Därmed väljer vi att inte betrakta kastrering av grisar utan bedövning som djurplågeri. Vilket hyckleri.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Flytta till stan, alla varghatare!
