FELDERMANIA

Enligt en granskning tillämpar tre fjärdedelar av Sveriges lärosäten urvalsregler som är könsdiskriminerande. Vilka är det som missgynnas? Kvinnor. I 95 procent av fallen.

Nu stäms Lunds Universitet av 31 kvinnor för olaga könsdiskriminering. De JO-anmäler också DO för att denne beslutat att inte driva fall där sökande till högskolan diskriminerats på grund av kön.

Av de studerande vid Sveriges högskolor är 60 procent kvinnor. Några möjliga orsaker är att kvinnor generellt har bättre gymnasiebetyg än män och i högre utsträckning söker till högre studier. För att få en jämnare fördelning mellan könen har alltså 75 procent av Sveriges universitet och högskolor valt att använda könskvoterande antagningsregler.

I börsbolagens styrelser är endast cirka var femte styrelseledamot kvinna. Varför? Det kan ju knappast bero på att män skulle vara mer kvalificerade än kvinnor. Med tanke på att så många lärosäten måste ta in män som är mindre kvalificerade än kvinnor för att jämna ut skillnaden mellan antalet manliga respektive kvinnliga studerande.

Att medelåldern är högre inom Sveriges bolagsstyrelser än bland Sveriges studenter kan möjligen påverka. Det skulle vara intressant att ta del av en undersökning som jämför kompetensutvecklingen bland studenter och börsbolagens styrelseledamöter med hänsyn till ålder och kön för att se om jämställdheten inom styrelserna utvecklas i samma takt som på universiteten. Om så är fallet kommer vi mycket snart att leva med börsbolagsstyrelser som till 60 procent består av kvinnliga ledamöter.

Annars misstänker jag att alltför många resonerar i enlighet med rubriken på det här inlägget.

DN, Expressen

Debatt Diskriminering, Jämställdhet

Som feminist och jämställdhetsförespråkare är det lätt att med glädje ropa ja till obligatoriskt lika delad föräldraförsäkring när man hör dess ivrare berätta om de positiva effekter den kommer att innebära för jämställdheten på arbetsmarknaden. Men vid närmare eftertanke dyker vissa frågetecken upp. Ja, jag hör till och med varningsklockor ringa.

Något som i dagens föräldraförsäkring framförallt missgynnar kvinnor och barn är varje förälders möjlighet att avstå från att ta ut sina dagar och samtidigt vägra överlåta de dagarna åt den andra föräldern. De som gör så är oftast pappor/män. Konsekvensen blir att mammors/kvinnors ekonomiska möjligheter att stanna hemma med barnet stryps och barnet måste börja på dagis. Ibland så tidigt att dispens krävs.

Att förbjuda föräldrar att individuellt dela upp föräldraförsäkringen mellan sig innebär en risk för att man orsakar ännu fler situationer av det slaget. Om man inför en obligatoriskt lika delad föräldraförsäkring och en stor andel av männen alltjämt väljer att inte utnyttja sin del av föräldraförsäkringen kommer en ännu större andel barn tvingas påbörja dagislivet tidigare än mer lyckligt lottade barn vars båda föräldrar kan och vill ta ut sina delar av försäkringen.

Det skulle betyda en risk för en ny typ av segregering. De barn som har föräldrar som inte båda två kan och vill utnyttja sin del av föräldraförsäkringen kommer att vara yngst när de börjar på dagis. Och det lär inte vara barn i ekonomiskt välbeställda familjer. Snarare barn till föräldrar som för att få det att gå runt varje månad inte kan avvara den mest välbetaldas, oftast mannens, inkomst.

Som förespråkarna av den obligatoriska uppdelningen av föräldraförsäkringen ofta påpekar förbjuds ingen förälder att stanna hemma ett år med barnet om hon eller han så önskar. Men något ekonomiskt stöd efter dagarna som täcks av föräldraförsäkringen kan hon eller han inte räkna med. För en välbärgad förälder innebär inte det några större problem. Men för de flesta av de rödgröna väljarna blir det omöjligt att stanna hemma med sitt barn under sådana villkor. De som offras i kampen för att uppnå jämställdhet på arbetsmarknaden genom tvångsuppdelad föräldraförsäkring är alltså barn till föräldrar som redan lever med knappa ekonomiska marginaler.

Uppdelning av föräldraförsäkringen utgör såvitt jag kan se inte någon garanti för att pappor verkligen kommer att ta ut sina dagar i tillräckligt hög utsträckning för att skapa jämställdhet på arbetsmarknaden. För det krävs att man utöver uppdelningen ålägger föräldrar att faktiskt ta ut lika delar av försäkringen och förbjuder dem att avstå. Frågan är hur önskvärt och genomförbart ett sådant system är.

Att försöka åstadkomma jämställdhet genom att göra inskränkningar i föräldrars valfrihet är enligt mig att angripa ett symtom istället för att ta sig an problemet – orsaken till att föräldrar inte heller idag är fria att välja hur de ska dela upp föräldraförsäkringen mellan sig – att kvinnans lön oftast är lägst och därmed mindre svår att undvara. Och där har vi problemet. Kvinnor tvingas vara hemma för att deras inkomst generellt är lägre. Det är där lagstiftningen behövs. Om kvinnor och män tjänade lika mycket och behandlades lika på arbetsmarknaden skulle föräldraförsäkringen verkligen kunna bli rättvis. I en del familjer skulle kanske pappan ta ut störst del av föräldraförsäkringen, i andra skulle mamman göra det. Och de flesta skulle nog dela ganska lika. Helt villigt och frivilligt.

SvD, Newsmill

Vårdförbundet, Nio Månader

Föräldraförsäkringen, individualiserad föräldraförsäkring, delad föräldraförsäkring

Debatt, Diskriminering, Jämställdhet, Politik föräldraförsäkring, Jämställdhet

Elise Claeson berättar målande om sin upplevelse av ett seminarium om hur Sverige ska få fler kvinnliga ledare inom näringslivet. Jag ser framför mig perfekt sminkade kvinnor, med vattenkammade sidbenor eller backslick, i oklanderligt strukna kostymer med västar, slips och knivskarpa pressveck på byxorna.

Så typiskt att det var publikens enda man som ställde frågan om varför kvinnor vill bli som män. Hade jag varit där hade jag ställt den för jag undrar också varför det är så. Män stödjer män och kvinnor stödjer män. Manlighet är normen. Varför accepterar vi kvinnor det i stället för att med självklarhet ta oss rätt att träda in i ledarroller utan att göra avkall på vår kvinnlighet? För att man måste leka på männens villkor för att komma någonvart? Bullshit. Vi utgör halva befolkningen. Hälften av konsumenterna. Hälften av väljarna. Hälften på arbetsplatserna. Hälften inom äktenskapen. Hälften av föräldrarna. Hälften av barnen. Vi har makt. Om vi vill, vågar och stödjer varandra.

Mannen på seminariet som Elise Claeson skriver om berättade om det isländska finansföretaget Audur Capital som drivs framgångsrikt av två kvinnor som lämnat pojkkulturen för att göra affärer på ett kvinnligt sätt. De praktiserar sunt risktagande och profit med principer. De har klarat sig i krisen.

Tänk på det nästa gång någon försöker pracka på dig eller en kvinna i din närhet en makeover för att du eller hon ska passa in i manliga bolagsstyrelser, på manliga arbetsplatser eller poster.

SvD

Radar

Rekryteringsbloggen

Debatt, Diskriminering, Tv, tidningar, radio Jämställdhet, könsdiskriminering, kvinnlighet, manliga styrelser

Vad är det egentligen de predikar? Allt fler dagis väljer att bannlysa rosa, hjältesagor, dockor med mera. Målet är att sudda ut skillnader mellan könen och åstadkomma könsneutrala varelser. Ja, neutralitetshetsen är så påtaglig att det inte känns alldeles avlägset att bränna dockor, rosa föremål och annat som genusextremisterna stämplat med könsprägel på bål. Steget därpå kan tänkas bli kirurgiska ingrepp för att åstadkomma total homogenitet.

Eva Ärlemalm-Hagsér, adjunkt på Mälardalens högskola, har undersökt hur barns lekmiljö påverkar könsrollerna och kommit fram till att skogen är den bästa lekmiljön för barn eftersom den inte är könskodad. Men ärlig talat, hur såg det ut med jämställdheten på den tiden då ungarna inte hade annat än skogsmaterial att leka med? Vem har inte hört äldre människor säga att de före leksakernas tid, du vet, då när barnen vandrade flera mil till fots varje dag för att komma till skolan, minsann var hänvisade till stenar, kottar, stickor och en skopa fantasi och att det dög utmärkt åt dem? Nog har jämställdheten utvecklats till det bättre sedan dess? Och vad göra när flickorna bygger dockor av sina kottar och killarna bygger bilar eller leker krigslekar med sina? Ack, så lätt det är att könskoda en kotte.

Dessutom tycks tillämpning av genusvetenskap ofta resultera i att det som uppfattas som pojkigt blir norm medan det som genusvetarna flickstämplar skall utrotas. Tanja Bergkvist beskriver på Svenska Dagbladets ”Brännpunkt” hur förskolepersonal förbjuder flickorna att bära rosa dräkter med volanger under gymnastiklektionen. Alla ska bära shorts och t-shirts för alla ska se likadana ut. Liksom Bergkvist undrar jag varför inte alla kunde se likadana ut i rosa, volangprydda, dräkter i stället. Åtminstone varannan dag. Varför väljer man det traditionellt manliga klädesalternativet?

Jag börjar tro att genusforskningen är ett överflödigt, stolligt, nästan farligt fenomen i vårt samhälle. Det som behövs är respekt för alla individer och insikt om att alla är lika mycket värda oavsett om de gillar rosa, hjältesagor, prinsessor, bilar, bär shorts eller kjol. Svårare är det inte.

SvD

Blogginlägg som blivit Newsmillartiklar, Debatt, Jämställdhet genusvetenskap, Jämställdhet, könsneutralitet

Är Sverige ett jämställt land? Vi arbetar aktivt för att mammor och pappor ska dela lika på föräldraledighet och ansvar. De flesta delar lika på hushållssysslor. Såväl män som kvinnor förvärvsarbetar. Visserligen finns vissa orättvisor på lönesidan, alldeles för många kvinnor mördas alltjämt av sina äkta män, pojkvänner eller ex och samhället väljer ännu att kalla dessa mord för familjetragedier. Men på det stora hela, i synnerhet om man jämför med stora delar av världen kan vi räkna med ett förhållandevis jämställt leverne i Sverige. Särskilt om man uppfyller några av följande kriterier: Man, vit, etnisk svensk, sekulariserad kristen.

Är du kvinna och flykting sjunker dina chanser till jämställdhet till bottennivå. Misshandel, förföljelse, hedersvåld och mordhot är inget som öppnar Sveriges välkomnande portar. En man som lever under hot till följd av en poliskt aktiv bakgrund tycks ha betydligt större chanser att få uppehållstillstånd.

För en kvinna kan det vara en politisk handling att vägra bära slöja, inte vilja låta könsstympa sina döttrar, själv välja sin partner, vilja studera och arbeta, inte föda barn. Konsekvenserna kan bli minst lika allvarliga som för den som demonstrerar och uttrycker motstånd mot en förtryckande regim.

Jämställdheten är inte starkare än sin svagaste länk. När det gäller att hjälpa kvinnor som flyr våld är vi skamligt svaga. Det har 16-åriga Lollo fått erfara. Hon lever i skyddat boende sedan pappan dömts för att ha misshandlat henne. Pappan kommer att utvisas till Kroatien. Och gissa till vilket land Migrationsverket vill skicka Lollo! Japp, Kroatien! Hur tänkte Migrationsverket? Att misshandeln inte är Sveriges problem längre om man slänger ut både förövaren och offret? Till samma ställe spelar ingen roll? Inte vårt problem, som sagt? Eller?

Enligt flera sakkunniga kan Lollos säkerhet inte garanteras i Kroatien. Att hon är rom ökar inte hennes chanser att erhålla skydd. Romer är nämligen en mycket diskriminerad minoritetsgrupp i Kroatien.

Med tanke på svårigheterna att garantera kvinnliga svenska medborgares säkerhet i samband med det vi kallar familjevåld borde det inte vara så svårt att förstå att Lollo skulle leva tryggare i Sverige än i Kroatien, dit pappan utvisas.

Låt Lolla stanna! Hon får gärna bo hos mig!

Nyhetskanalen.se

Aftonbladet

Aftonbladet

Debatt, Diskriminering, Jämställdhet, Listen up!, Politik Diskriminering, Flyktingpolitik, Jämställdhet