Funktionshindrad- och assistansanvändarbloggen, någon?
Oj, vilket liv det är kring Jessica Ritzéns Fattigbloggen. Journalisten som under en månad lever inom socialbidragets snåla ekonomiska gränser och bloggar om hur det är. Kritikerna menar att det är en skymf mot verklighetens fattiga att en medelklassjournalist leker pank, återger livet som bidragstagare och sedan när projektet är slut springer ut och konsumerar som en medelklassjournalist igen.
Visst, jag förstår deras betänkligheter. Men vi kommer inte ifrån det faktum att utan Ritzéns fattiglek skulle vi inte ens prata om de ekonomiska svårigheter som många svenskar lever med varje dag. Resurssvaga, utsatta människor har inte en bråkdel av de möjligheter att lyfta fram sina intressen som bättre bemedlare medborgare, till exempel medelklassjournalister, har.
Så Ritzéns tilltag är kanske inte bättre än Earth Hour. Vi släcker lamporna och myser med levande ljus i en timme och känner oss duktiga fast vi inte har förändrat ett dugg. Tyvärr handlar diskussionerna som Fattigbloggen väckt mer om huruvida det är korrekt eller ej av Ritzén att blogga om sitt fattigexperiment än om vad vi kan göra för att avhjälpa fattigdomsproblemet. Det säger en del om kritikerna. I stället för att tala om hur Jessica Ritzén borde ha gjort kunde de ha lyft fram frågan på det sätt som de hävdar är så mycket bättre.
Fattigdom och bidragstagande är en situation som de flesta skäms för och helst inte skyltar med. Antalet bloggar du hittar om du googlar ordet fattigdom är inte i närheten av den ofantliga mängd du finner om du söker på fra. Men hos de bloggar vars skribenter faktiskt är fattiga och ändå har mod och möjlighet att skildra sin realitet måste besöksstatistiken ha skjutit i höjden sedan Jessica Ritzén lanserade sitt projekt. Kanske några av besökarna redan på förhand har intagit ett kritiskt förhållningssätt till Aftonbladetjournalisten och är för upptagna av att vederlägga hennes metod för att läsa och ta till sig vad verklighetens fattiga har att säga. Men många har nog fått upp ögonen för den fattigdom som finns i Sverige.
Att låtsas på det här sättet är inget nytt. Jag har ofta hört politiker och andra stoltsera med att de minsann vid något seminarium någon gång i tiden fick prova att åka rullstol i en hel timme och att det gett dem insikt i hur det är att leva med funktionsnedsättning. Yeah, right! Stanna kvar i rullstolen i minst en månad och koppla fast armarna vid armstöden med handklovar så att du behöver personlig assistans till allt och blogga om det! Är det här en utmaning? Ja, det tror jag banne mig att det är! Någon som vågar?
Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Tv, tidningar, radio
