Ja, jag är bestört! Ja, jag är chockad!
Och jag finner det motbjudande att svenska staten genom Sveriges ambassadör i Israel lögnaktigt påstår att jag och Sveriges övriga medborgare skulle vara chockade och skamsna över en artikel av Donald Boström som Aftonbladet publicerat.
I Boströms artikel, som jag finner saklig och välskriven, berättar han om hur han i början av 1990-talet bevittnat när en 19-årig palestinsk pojke skadades svårt, fördes bort och efter några dagar returnerades död, uppsprättad från mage till hals. Allt utfört av israelisk militär. Vid återförandet av kroppen spärrades platsen av, elektriciteten slogs ut och kroppen begravdes omedelbart. Anledningen till att innehållet i Boströms artikel aktualiserats är den förundersökning som pågår i New Jersey i USA sedan FBI:s inspelningar med Levy Izhak Rosenbaum uppdagat en internationell transplantationsskandal av mått som jag endast läst om i deckarromaner. Enligt Rosenbaums egen utsago har han köpt organ från Israel för 10 000 dollar som han sålt vidare i USA för 160 000 dollar.
Aftonbladet drar inte fler slutsatser än att Boströms och många palestiniers uppgifter bör utredas. Ändå fördömer Sveriges ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier Aftonbladets publicering av Donald Boströms artikel. Och hon skriver i ett uttalande att svenskarna är chockade, bestörta och finner Aftonbladets agerande motbjudande.
Som svensk medborgare vill jag härmed tala om att Borsiin Bonnier inte talar för mig. Jag är däremot förfärad över hennes agerande. Och det borde landet där hon är ambassadör, Israel också vara. Om Boströms uppgifter stämmer borde Israel tacka för att han uppmärksammat landet på något som definitivt för utredas. Om någon påtalade brister eller rentav oegentligheter och eventuella övergrepp som Sverige kunde vara inblandat i skulle jag tacksamt välkomna uppgifterna och kräva att Sverige genast utredde saken. Jag skulle finna det ytterst pinsamt om någon försökte mörka eller urskulda.
Särbehandling är diskriminering. För mig spelar det ingen roll vem eller vilket land som anklagas för krigsförbrytelser eller andra brott. Sverige, Israel, Palestina, USA, Italien, Sydafrika, Brasilien och alla, alla andra länder bör enligt mig behandlas lika i det här avseendet.
Däremot är jag djupt bekymrad och oroad över vad som ska hända med pressfriheten i Sverige. Dels med anledning av ambassadörens agerande, dels med anledning av Folkpartiets riksdagsledamot Birgitta Olssons uttalande i Jerusalem Post där hon kraftfullt fördömer Aftonbladets artikel och lovar att ta upp saken med företrädare för den svenska regeringen.
UD låter nu meddela att Elisabet Borsiin Bonniers uttalande skett på lokalt initiativ och att UD av hänsyn till yttrandefriheten inte står bakom.
Avslutningsvis instämmer jag i Aftonbladets frågor till Sveriges regering. Vilka åtgärder vidtar regeringen om det inte finns stöd för Elisabet Borsiin Bonniers uttalande? Vad göra när en ambassadör på eget bevåg uttalar sig och fördömer för ett helt lands räkning om landet inte står bakom?
Donald Boströms artikel i Aftonbladet
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin om hatkampanjen
Helle Klein om hotet mot svensk pressfrihet
Bra!
mvh
Johan
”Sakligt skriven”?
Ja, med den nivån avslöjar du mer om dig själv än om både Israel och Aftonbladet. Lycka till i livet, och fortsätt läsa din informationskälla (Aftonbladet).
Du kanske anser Israel ska utreda om Förintelsen verkligen ägt rum också?
@ Magnus
Ja, att beskriva en händelse, inte dra förhastade slutsatser utan bara framföra att en utredning kan vara på sin plats anser jag är sakligt. Ja, jag kommer även fortsättningsvis att läsa de tidningar jag läser i dagsläget, däribland Aftonbladet, för att få så mycket information som möjligt. Tack för lyckönskningen och lycka till själv, Magnus!
Instämmer med Johan. Bra! Men jag sätter dit ett utropstecken till
/peter
@ Adler
Om du menar allvar med att man bör ifrågasätta om Förintelsen verkligen ägt rum får du stå för den åsikten själv. Jag tar å det bestämdaste avstånd från sådana yttringar och tycker bara att de är otäcka. Hur man kan förneka att Förintelsen ägt rum är för mig obegripligt och respektlöst mot alla offer, deras anhöriga och alla oss andra som inser hur fruktansvärt det som skedde var och anser att man måste göra allt för att något liknande inte ska kunna ske igen. Läs historieböckerna, lyssna på överlevare och efterlevande, besök de fasansfulla koncentrationslägren! Behöver du mer bevis? Inte jag. Förintelsen har ägt rum. Och det svindlar när jag tänker på att det inte var särskilt länge sedan. Som sagt, det är allas vårt ansvar att arbeta för att något liknande aldrig mer ska kunna ske!