Funktionshindrade barns skolsituation avslöjar sanningen om skolan
Från diverse håll, inte minst Folkpartiet vill man under stränga och närmast militanta former införa absolut ordning och reda, drill och disciplin bland Sveriges skolelever. För att skapa en mer effektiv inlärningsmiljö, antar jag, och höja kunskapsnivåerna.
Frågan är om eleverna är roten till problematiken i skolan. Dåliga betyg, kunskaper, frånvaro, stökighet och koncentrationssvårigheter bland eleverna kanske snarare är symtom till följd av helt andra problem inom skola och skolpolitik. Då hjälper det inte at huta åt elever, tvinga dem till skolan med polis eller drogtesta dem under tvång.
En tydlig indikation på att det inte är eleverna som är problemet är att skolsituationen är så usel och förtvivlad för så många elever som behöver extra stöd och resurser.
DN har beskrivit 13-årige Fredriks skolgång som i fjärde klass blev så outhärdlig att han inte orkade gå till skolan under en hel termin. Skolan klarade inte av att tillgodose de stödbehov han hade på grund av diagnoserna autism och adhd vilket resulterade i mobbning och slagsmål. Min egen slutsats är att själva undervisningssituationen under de här omständigheterna var bland de sämst tänkbara.
Föräldrarnas anmälan till Skolverket resulterade i skarp kritik mot hemskolan. Fredrik fick börja i Sankt Örjans skolor som bedriver specialpedagogik i mindre klasser. Äntligen fick Fredrik uppleva trygghet och glädje i skolan. Något som jag förmodar bidrog mycket positivt till Fredriks inlärning och möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Så fungerar i alla fall jag. Jag presterar bättre om jag är trygg och glad än om jag är rädd, ledsen och känner mig orättvist behandlad.
Efter tre år kom dråpslaget i form av beskedet att rektorn på Fredriks hemskola sagt upp hans plats på Sankt Örjan. Han skulle bli tvungen att återvända till den skola som en gång misslyckats så allvarligt med att ge honom den skolgång han har rätt till. Beslutet påverkade Fredrik så allvarligt att en läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin sjukskrev honom. Nu är sjukskrivningen hävd för att inte hindra dialogen med skolan. Fredrik so mår mycket dåligt går hemma.
Av ett nytt beslut från Skolverket i fredags framgår att skolan inte ens utrett Fredriks stödbehov innan man bestämde sig för att rycka upp honom från den skola som fungerat bra.
I Värmdö kommun befinner sig elever som behöver extra stöd och deras föräldrar i en liknande situation. Här har Utbildningsnämnden under folkpartisten Peter Bondessons ordförandeskap beslutat om ett nytt finansieringssystem. Resultatet är att många elever drabbas av det Fredrik drabbats av. De tvingas återvända till skolor som saknar den kompetens som Värmdös motsvarighet till Sankt Örjan, Värmdös resursskolor har.
Varken elever eller föräldrar har rådfrågats eller informerats om hur skolbytet ska genomföras, vilka resurser och insatser som barnen kan räkna med om och hur man ska ta tillvara på resursskolornas personal och deras kunskaper. Vid ett möte med den föräldragrupp som bildats verkade Peter Bondesson känna till ännu mindre om vilka konsekvenser hans och hans kollegors beslut får än föräldrarna och en representant från en av resursskolorna.
Som jag har skrivit tidigare är jag skeptisk mot särlösningar. Men för bland andra Fredrik och flera elever i Värmdö kan särlösningar vara vägen till inkludering. Visst säger sunt förnuft att en elev som mår bra och känner sig trygg har större förutsättningar att göra bra ifrån sig i skolan än en som är deprimerad och otrygg? Och visst säger sunt förnuft vidare att den första elevens förutsättningar att lyckas bra i samhället är betydligt bättre än den andra elevens? Fredrik kände sig trygg och mådde bra på Sankt Örjan och eleverna inom Värmdös resursskolor trivs där. Varför rasera deras tillvaro?
Så länge skolan och politikerna inte kan erbjuda barn och ungdomar en trygg och bra skolgång är det lönlöst att kräva ordning och reda av eleverna. När elever med funktionsnedsättningar inte kan räkna med en bra skolgång tyder det på brister inom systemet. Brister som enligt min övertygelse drabbar alla elever men blir extra tydliga när det gäller barn och ungdomar med funktionsnedsättningar.
För Fredrik, resursskolornas elever i Värmdö och alla andra elever i Sverige oavsett funktionsnedsättningar finns bara ett alternativ: De ska erbjudas en skolgång präglad av trygghet, god undervisning, glädje och entusiasm. Allt annat är ett misslyckande. Inte från elevernas sida utan från skolans och politikernas..
Ann-Kristin Sandberg, ordförande i riksförbundet Attention, kräver att man inför ett självanmälningssystem liknande Lex Maria inom skolan. Det tror jag också vore bra.
FN:s konvention om barnets rättigheter
DN
Namninsamling: Rädda resursskolorna i Värmdö
