FELDERMANIA

Förr skulle barn och unga hålla sig på mattan. Synas och vara gulliga men inte höras och märkas. Ingen räknade med att någon klokskap skulle komma från en ung människa. Ungdomar beaktades inte riktigt och kunde inte förvänta sig samma rättigheter och förmåner som äldre.

Idag är det tvärtom. Äldre behandlas som förbrukade engångsartiklar. Färdiganvända. Till ingen vidare nytta. De får klara sig bäst de kan på egen hand eller hysas in på något boende där de i bästa fall får hjälp att gå på toaletten när de behöver. Ingen efterfrågar längre vad de äldre, de som levt större delen av sina liv innan internet installerades i var människas hem, anser om saker och ting.

Nu är det när äldre tar till orda som omgivningen suckar, himlar med ögonen, frustrerad över att tvingas ödsla sin dyrbara tid på varelser som ändå inte begriper lika mycket som de yngre generationerna. Gamla farmor får gärna passa barnbarn och vara en gullig tant. Bara hon inte upptar ens tid.

Det är ungdom, ungas åsikter och närvaro som eftersträvas.

Var är balansen? Varför finns det inget mellanläge? Är det typiskt svenskt att det är så antingen eller? Eller är det så överallt?

Debatt, Diskriminering äldre, gamla, människosyn, ungdomar

Den bästa konsert jag någonsin varit på var när De La Soul spelade på KB i Malmö för säkert 10 år sedan. De var så grymt bra. Deras låtar har alltid spelats någonstans i bakgrunden under min uppväxt. Jag har minnen till alla. Stämningen var magisk. Efteråt uppstod en känsla av efterfest. Som om alla i publiken av bekanta med varandra. Bandmedlemmarna gick runt och småpratade. Jag hamnade i en intressant diskussion om politik och diskriminering med några av dem.

Tydligen spelar de i Stockholm ikväll. Önskar att jag var där!

DN,

Diskriminering, Film, böcker, musik De La Soul, musik

Jag invigde Voddler med att se Shooting dogs som handlar om folkmordet i Rwanda. Den var bra. Mindre Hollywood-aktig än Hotel Rwanda, som i och för sig också var en bra film. Men Shooting dogs var inte lika vacker och slutade inte lyckligt med att alla man fattat tycke för överlevde.

Det är så konstigt att människor kan manipuleras till att begå sådana illgärningar. Att man genom lögner kan få en grupp att frukta en annan så mycket att det leder till utrotningsvilja. Folkmord.

Är vi alla mottagliga för att tro på vad som helst? Eller finns det något i oss som får oss att vilja tro på vissa lögner? Avundsjuka till exempel? Ville hutubefolkningen med machetes tro på propagandan som spreds om tutsierna? Eller var de också enbart offer som styrdes till att göra så fruktansvärt ont?

Den skrämmande frågan om något liknande skulle kunna hända här tvingade mig att fundera på den saken. Men det har ju redan hänt här. Se bara vad som drabbade judarna, vad som hände på Balkan och hur främlingsfientliga grupper sprider desinformation här just nu.

Faktiskt ligger mekanismerna som tenderar att likna dem som initierade folkmordet i Rwanda och bubblar överallt hela tiden i form av mobbning i skolor och på arbetsplatser, främlingsfientlighet, fördomar och diskriminering.

Jag jämför inte mobbning med folkmord men jag ser likheter i hur man avhumaniserar offren, såväl i Rwanda som i mobbningssituationen.  Genom att förtala, smutskasta och förlöjliga tills det plötsligt börjar anses som en sanning att den mobbade är värdelös och förtjänar hugg och slag. Rätt som det är har alla blivit medbrottslingar som måste rättfärdiga sitt eget beteende inför sig själva. Och då är det lättast att fortsätta på den inslagna linjen och hävda att det är den mobbade som bär skulden.

Vi bedrar oss om vi tar för givet att det inte skulle kunna hända här. Det var och en av oss kan göra för att undvika det är att alltid tänka kritiskt, ifrågasätta och försöka ta reda på fakta innan man tror på vad som sägs om någon eller några.

Diskriminering, Film, böcker, musik folkmordet i Rwanda, mobbning, Shooting dogs

Läser om Fehime som kräver att taxichaufförerna som kör färdtjänst lyfter henne i och ur bilen trots att deras ryggar tar stryk. Själv tycker hon att det är kränkande och tungt att ha med sig den pall som syns på bilden i Aftonbladet.

Självklart anser jag att Fehime ska kunna röra sig fritt i samhället utan att känna sig kränkt. Men jag tycker också att chaufförerna har rätt att slippa arbetsskador, som ju även det är en kränkning att behöva utsättas för.

Varför stirra sig blind på den stora pallen och lyftande chaufförer som enda alternativ? En hopfällbar pall i fjäderlätt material är väl inget problem att åstadkomma i dessa dagar?

Jag tycker att Fehime ska kräva sin rätt och visa solidaritet mot och omtanke om chaufförerna genom att kräva ett fungerande hjälpmedel istället.

Att lyfta en 40 kilo tung människa in i och ur en bil är mycket påfrestande för ryggen. Tro mig! Jag har gjort det under ett antal år, trots att jag inte väger mycket mer själv, så jag vet. Den dag jag själv behöver hjälp med förflyttning kommer jag att kräva att det sker så att ingen annan behöver offra sin hälsa. Allt annat vore ovärdigt enligt mig!

Aftonbladet

Diskriminering, Funktionshinder arbetsskador, empati, Funktionshinder, hjälpmedel, omtanke

Enligt ett förslag från Centern ska ungdomar endast få 2/3 av den lön de arbetat för.

Annie Johansson som är Centerns ungdomspolitiska talesman anser att det är bättre att få för lite betalt än att inte få något alls.

Det resonemanget påminner om något helt annat som jag läste i NVP idag. En man ertappades med att ha ersatt äggen i en billig förpackning med ägg från en dyrare. Differensen mellan äggens kostnader var alltför ringa för att gärningen skulle leda till påföljder. Han betalade alltså. Inte hela priset. Men ändå lite. För mig framstår det ändå som ohederligt. Nästan ännu mer bedrägligt än om han hade snott en äggförpackning rakt av.

Lika ohederligt känns Centerns förslag. Redan idag blir det i rasande takt allt svårare för unga människor att flytta hemifrån och allt annat som klivet in i vuxenvärlden innebär och kräver.

Självklart kan man som ung och oerfaren inte förvänta sig samma lönenivå som en person med tio inom yrket bakom sig. Men att arbeta heltid under ett år och ändå inte tjäna tillräckligt för att kunna betala sina levnadsomkostnader inklusive boende är inte acceptabelt.

Och vad händer efter det där året? Väntar en jobbgaranti?

Aftonbladet,

Diskriminering, Politik Centern, unga, ungdomsarbetslöshet

Nej, jag antar att vare sig Ica eller Ica-Stig ställer upp i valet 2010. Men de har gjort den bästa reklamfilm jag sett på länge.

Tar tillbaka allt jag sagt om hur världen blir ytligare och ytligare. Det känns overkligt att reklammakare tar politisk ställning och initierar en debatt om människosyn på det här träffsäkra och vansinnigt roliga sättet. Men det känns bra! Väldigt bra! Jag handlar på Ica! Ekologiskt och kravmärkt förstås!

Debatt, Diskriminering, Funktionshinder Ica, Ica-reklam, Ica-Stig

På DN Debatt oroar sig Kristdemokraternas partiledare för något slags Svenssonförakt som konstnärer och andra vänstervridna skulle sprida. Feminism och HBT-rörelsen nämner Hägglund inte. Men han förundras över genuscertifiering och en myndighet för normkritik.

Själv lägger han större vikt vid vad vanliga människor diskuterar vid köksborden. Skola, hushållskassa, de gamla föräldrarna, hur det går på jobbet, tid tillsammans och helgplanering. ”Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter.” skriver Göran Hägglund.

Det är jättehärligt om Sverige vimlar av Svenssonfamiljer som lever lyckliga, härliga Svenssonliv och inte har tid att förhålla sig till vad Hägglund kallar ”konstigheter”. Men för den sakens skull får man inte bortse från att en mängd människor utestängs från möjligheten att ens ha en chans att leva Svenssonliv. Det kan handla om bristande tillgänglighet, fördomar, avståndstagande, rasism och andra orättvisor som drabbar personer med funktionsnedsättningar, homo-, bi- och transpersoner, människor som inte är blonda och blåögda, kvinnor med flera. I verkligheten finns det massor av människor som tvingas förhålla sig till ”konstigheter” vare sig de vill eller ej.

För lyckliga, tillfredställda Svenssons i Hägglunds värld spelar det där ingen roll eftersom de inte drabbas. De kanske inte ens lägger märke till faktorer som utestänger andra. Men de som befinner sig utanför och inte släpps in känner orättfärdigheten in på bara skinnet.

Nyligen krävde Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande, Magnus Andersson, i en debattartikel i Expressen att färre bostäder ska vara tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Det skulle innebära ännu färre och snävare chanser för rörelsehindrade och deras anhöriga och vänner att leva Svenssonidyllen tillsammans. Så vilka ska ha rätt till Svenssonlivet, Alliansen?

Enligt mig har man som HägglundSvensson två valmöjligheter:

1. Försöka bidra med det man själv kan göra för att åstadkomma ett rättvisare samhälle.

2. Hävda sin rätt att blunda för orättvisor och ”konstigheter” som drabbar andra. Gärna genom att öka klyftan som skiljer de konstiga där utanför från den egna Svenssongruppen.

Egentligen finns inga motsättningar mellan Svenssons och de andra. Om man frågar Svenssons vid matbordet om de vill ha en rättvisare värld är jag övertygad om att de skulle svara ja. Så varför få det att framstå som att de som kämpar för förbättring skulle vara ett hot mot Svensson när det i själva verket är tvärtom? Deras kamp för samhället framåt. Det är bra för oss alla.

När Göran Hägglund skriver om ””konstnärer” som lever på att provocera och sprida olust i det offentliga rummet” utan att berätta vilka han menar blir det svårt att bemöta honom. Det jag anser vara en debatt kanske han upplever som ”olust i det offentliga rummet”. Men det vet jag ju inte eftersom han inte berättar.

Om Hägglund inte vågar tala om att han föredrar tavlor som föreställer något framför abstrakt konst för att någon konstexpert sagt att abstrakt är det enda rätta säger det mest om Göran Hägglund själv. Det påminner om Kejsarens nya kläder. Bara ett barn vågade tala om att kejsaren var naken. Ingen annan vågade utmana experterna och riskera att bli idiotförklarad.

På liknande sätt kanske det förhåller sig med Svenssonskapet. Hur många av oss är egentligen Svenssons och förunnade att inte behöva förhålla oss till ”konstigheter”? Vem vill erkänna att man tillhör dem som vistas i utanförskap? De flesta vill vara en del av gemenskapen, inte en av de utstötta, de mobbade.

Svenssonutopin kan också leda till förtryck. Om en kvinna stannar hos maken trots att han slår henne till exempel. Eller när barnen gör allt för att upprätthålla Svenssonbilden inför omgivningen så att ingen får veta att mamma är alkoholist.

Orsaken till att Svenssonlivet parodierats är nog inte mer komplicerad än att vi alla känner igen oss. För att vi antingen är Svensson, vill vara det eller strävar efter att inte vara det. Det är något vi alla kan relatera till. Därför fungerar det på film och i böcker. Självdistans och humor är roligt. Det vi vet och känner till är intressant och väcker våra känslor. Därför är Svenssonlivet ett återkommande tema i olika kulturella sammanhang.

Göran Hägglund citerar en låt av Ulf Lundell. ”Höga hästar”. Frågan är om inte Hägglund i sin debattartikel gör sig skyldig till precis det han i artikeln anklagar kulturvänstern för. Nämligen sätter sig på sina höga hästar när han förkastar konst, ökad medvetenhet om genus, normer och andra ”konstigheter”.

För mig tyder Hägglunds debattartikel på att han underskattar vanligt folks intelligens och förmåga till empati. Varför skulle inte en vanlig arbetare på verkstadsgolvet vara intresserad av kulturfrågor eller genusperspektiv? Jag känner inte någon, varken professor eller undersköterska som inte bryr sig om en enda politisk sakfråga. Enlig Kd-ledaren själv diskuterar ju Svensson bland annat barn- och äldreomsorg vid middagsbordet. Det är politik enligt mig. Och vi alla, från undersköterskor till professorer, är politiska experter inom de områden som berör oss. Naturligtvis snickrar vi, tar det lugnt, slåss mot fästingar, lagar mat och annat också. Det ena utesluter inte det andra…

Verklighetens folk. En bred massa som hellre pysslar med sitt eller ägnar sig åt just ingenting än bryr sig om vad de folkvalda politikerna sysslar med. Som aldrig skulle ropa att kejsaren var naken.

Att tro att folk är dummare än man tror är dummare än man tror!

DN,

Krassman – In your face, Mitt i steget, Jonas Sjöstedt, The one and Donny, Huvudrubrik, S-buzz, Trollhare, Badlands hyena

Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Jämställdhet, Politik, Tv, tidningar, radio Hägglund, Kristdemokraterna

Riksdagsledamoten Kenneth Johansson säger i sitt svar till mig att jag inte behöver vara orolig för Centerns syn på tillgänglighet. Men jag är orolig. Om Kenneth Johansson menar allvar i sin strävan efter ett tillgängligt samhälle borde han också vara bekymrad över de yttringar som framförs från Centerpartiets ungdomsförbund.

Visst är CUF en egen organisation som inte beslutar över Centerpartiet. Men ett medlemskap i CUF är ett steg längs en väg som leder in i Centerpartiet. Magnus Andersson, ordförande i CUF, och hans gelikar är nästan framme. De befinner sig på tröskeln in till C och kommer snart ha stort inflytande över partistämman som Kenneth Johansson nämner.

Den inställning till personer med funktionsnedsättningar, tillgänglighet och särbehandling som Magnus Andersson och hans CUF-kollegor gett uttryck för får mig att tänka på det massiva motståndet mot allmän sjukvårdsförsäkring som Barack Obama tampas med i USA just nu.

Här i Sverige har vi CUF, framtidens centerpartister, som påstår att den där extra kvadratmetern för rörelsehindrade är en starkt bidragande orsak till bostadsbrist och höga hyreskostnader. Människor med funktionsnedsättningar görs till måltavlor. Tankar som ”Varför ska vi behöva lida för deras skull?” och ”Varför ska deras problem bli våra?” dyker lätt upp. Magnus Andersson har själv skrivit att han anser att personer med funktionsnedsättningar själva ska bekosta tillgänglighet i bostäder.

Precis samma resonemang ligger bakom motståndet mot sjukvårdsreformen i USA. ”Varför ska vi betala för dem?” ”Varför ska jag betala skatt som används till något som jag själv inte utnyttjar?”

Av solidaritet och på grund av den visa insikten om att det som drabbar grannen i dag kan drabba mig i morgon såklart! Vi kan hamna i precis samma situation som dem. Och ni kan komma att tillhöra oss.

Med den gamla sanningen i åtanke borde det inte vara så svårt att inse fördelarna med att leva i ett samhälle där alla hjälps åt med att bidra till rättvisa och att alla ska ha möjlighet till en dräglig livsstituation.

Jag föredrar att leva i ett land som är tillgängligt för alla och där alla har rätt till sjukvård. Om vi tillsammans hjälps åt kostar det var och en av oss några kronor. Annars kostar det dem som inte har råd att finansiera tillgänglighet och sjukvård på egen hand deras livskvalitet och i värsta fall liv.

DN, DN2, SvD, SvD2, Aftonbladet

Magnus Andersson, Öppet brev, Svar från Kenneth Johansson 

Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Politik Centerpartiet, CUF, sjukvårdsreform, tillgänglighet

Hej!

Tack för ditt initierade mail om tillgänglighet.

Aurora! Du behöver inte vara orolig. Min och Centerpartiets ståndpunkt är klar och fast: Samhället ska vara tillgängligt för alla! Detta är något jag drivit länge i mina olika politiska uppdrag och detta har också Centerpartiets högsta beslutande organ – partistämman – slagit fast. Stämman har också slagit fast Centerpartiets ståndpunkt att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som en diskrimineringsgrund och omfattas av diskrimineringslagstiftningen.

Vad CUF:s ordförande säger och skriver ändrar inte Centerpartiets hållning. CUF är en egen organisation med egna stadgar och egna demokratiskt valda företrädare som deltar i samhällsdebatten av egen kraft.

Mer arbete återstår för att nå ett tillgängligt samhälle. Många hinder behöver övervinnas – både trösklar och missuppfattningar. Samhället behöver sådana som du, som engagerar dig och visar handlingskraft. Tack för det – och tack för att du skrev till mig. På var sitt håll fortsätter vi våra strävanden mot ett gemensamt mål – ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Vänliga hälsningar

Kenneth Johansson, riksdagsledamot (c)

Öppet brev

Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Politik Centerpartiet, tillgänglighet

Hej, Kenneth Johansson!

”Ett tillgängligt samhälle är grundläggande för att nå alla människors lika värde. Min och Centerpartiets klara uppfattning och krav är att tillgängligheten ska förbättras. Vi ska ha ett samhälle som är tillgängligt för alla! Det är dags att trycka på speed-knappen i tillgänglighetsarbetet.”

Så sa du den 13 juni i år då du deltog och talade vid Marschen för tillgänglighet. Du berättade också att Centerpartiets stämma fastslagit att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som en diskrimineringsgrund och omfattas av diskrimineringslagstiftningen.

Där och då kändes det förhoppningsfullt att Centerpartiet som du tillhör, Socialdemokraterna som jag tillhör och samtliga riskdagspartier var eniga om tillgängligheten. Dina ord och din närvaro vägde särskilt tungt då du är ordförande i riksdagens socialutskott och leder LSS-kommittén som genomför en översyn av LSS-lagstiftningen och den personliga assistansen för personer med funktionsnedsättning.

Därför blev jag förvånad och bestört när Centerpartiets ungdomsförbunds ordförande Magnus Andersson gick ut i en debattartikel i Expressen och krävde att man ska ”sluta bygga så handikappvänligt”.

Jag fann hans argumentation bakåtsträvande, missvisande och illa rimmande med dina ord under Marschen för tillgänglighet. Medborgarna med funktionsnedsättning bär inte skulden för bostadsbristen och de höga boendekostnaderna. Att bygga otillgängligt skulle vara att medvetet ta ett steg tillbaka till ett diskriminerande samhälle. Något som skulle ha negativa konsekvenser för långt fler människor än de som idag lever med funktionsnedsättningar.

Att bygga tillgängligt handlar inte bara om personers med funktionsnedsättning rätt att bo utan om att man ska kunna umgås med alla. Inte minst om att personer utan funktionsnedsättningar ska kunna invitera vänner och familjemedlemmar med funktionsnedsättningar. I vårt kalla klimat är det nödvändigt att umgås hemma hos varandra.

För mig har alltid de första frågorna vid val av bostad varit ”Kommer min syster in? Finns det hiss hela vägen? Är dörröppningarna tillräckligt breda? Kan hon använda badrummet?” Min syster är rullstolsburen. Jag är gående. Att inte kunna bjuda hem min syster har aldrig känts som ett acceptabelt alternativ. Därför har utbudet på bostadsmarknaden varit ganska begränsat för min del. Så mycket enklare det hade varit om alla lägenheter hade varit tillgängliga.

Genom är bygga rätt kan man faktiskt bygga bort funktionsnedsättningar. Vi som känner någon i rullstol eller själva sitter i rullstol reflekterar inte över rullstolen förrän vi stöter på trappor och andra hinder. Eller inställningar av det slag som Magnus Andersson ger uttryck för i sin debattartikel.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det självklart mer lönsamt att bygga rätt från början än att bygga om i efterhand.

Tillgänglighet är inte bara viktig i bostäder utan i hela samhället. Det är inte acceptabelt att bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att kunna besöka vissa restauranger, hotell, affärer, rösta, studera eller få ett arbete.

Då jag skrev om det här på min blogg och läste andra som kommenterade Magnus Anderssons utspel förstod jag av kommentarerna att Anderssons syn på tillgänglighet delas av många unga centerpartister. En oroande utveckling enligt mig.

Med tanke på ditt deltagande vid Marschen för tillgänglighet, dina uppdrag i LSS-kommittén samt socialutskottet och att du tillhör Centerpartiet, vars ungdomsförbund Magnus Andersson företräder, förväntar jag mig nu omgående en kommentar och ett ställningstagande från din sida.

Vad kan vi förvänta oss av Centerpartiet när det gäller tillgängligheten i Sverige?

Med vänliga hälsningar

Aurora Felderman

Centerpartiet

Newsmill

Blogginlägg som blivit Newsmillartiklar, Debatt, Diskriminering, Funktionshinder, Politik Centerpartiet, Diskriminering, Funktionshinder, tillgänglighet