FELDERMANIA

Jag har flyttat!

Vilt mixat

Har drömt en så otäck dröm inatt. Jag var törstig. Så fruktansvärt törstig. Men hur mycket jag än drack så hjälpte det inte. Glas efter glas med friskt kallt vatten svalkade min strupe men den desperata törsten gav inte vika en millimeter. Nu kan man tro att jag vaknade törstig. Nej, inte särskilt. Inte alls. Men jag har druckit mer än en liter vatten rakt av bara för att bli av med den otäcka känslan.

Vilt mixat törst

Nej, det finns det så många andra som gör. Inte om min nyårsoutfit alltså men om deras egna. Däremot ska jag faktiskt skriva om klädstil. Jag tänker rentav utse Sveriges bäst klädde manlige programledare – Lasse Bengtsson. Varför har ingen korat honom tidigare? Han har verkligen en distinkt egen stil. Sofistikerad, stilren utan att vara stel och tråkig. Mörka färger med mycket speciella skärningar. Ofta asiatiskinspirerade snitt på kragar och detaljer. Avslappnat och elegant samtidigt. Vrålsnyggt helt enkelt! Den som väljer hans kläder, han själv eller en stylist, har enligt mig mycket god smak! Svenska män, se på Lasse Bengtsson och lär!

Vilt mixat Lasse Bengtsson, Sveriges bäst klädde manlige programledare

Med en blandning av fascination och ointresse har jag lyssnat på den ena efter den andra som med djupaste engagemang och inlevelse ondgjort sig över Tiger Woods. Jag har uppriktigt velat och försökt förstå det enorma intresse som Tigers otrohet uppbådat. Vad är hemligheten? Människor som normalt inte bryr sig om skvallerpress och kändisar pratar som om de vore Tigers hustru Elin. Och där fann jag just svaret, tror jag. Tiger har inte bara varit otrogen mot Elin. En hel värld upplever sig bedragen av honom. Det måste vara därför alla bryr sig så mycket. Jag vet inte om denna enorma tilltro till Tiger som allmänhetens besvikelse tyder på är något positivt eller inte. På ett sätt är det gulligt. Men ändå… Vi snackar om en golfstjärna som ligger runt. En otrogen skitstövel som dessutom beter sig som en barnrumpa. Inte Gandhi eller Moder Theresa… Så ointressant! Nej, jag förstår nog ändå inte… Men jag har ett råd till Elin och alla andra som känner sig bedragna: Dumpa och gå vidare!

Aftonbladet, Aftonbladet 2, Expressen, Expressen 2, DN, SvD   

Vilt mixat Tiger, Woods

Jag kände mig uråldrig när jag gav mig ut på lördagskvällen för att nattvandra. Mindes spyende jämnåriga från min egen tonårstid och ilskna farsor och morsor på stan som slet burken ur ens hand och hällde ut innehållet, fullt övertygade om att allt som kidsen inmundigade innehöll alkohol eller droger. Hade colaburken bara innehållit läskeblask, ingen sprit, så hade den inte återfunnits i handen på en omyndig!

Anne-Lee, Danne och Leif visade sig vara precis de vuxna som många i min generation saknade ute på stan under tonåren. Fulla av respekt, värme, humor och genuin omtanke. De ser till att ungdomar kommer ordentligt hem. Att unga kvinnor inte behöver stå ensamma i mörkret och vänta på bussen. Att tanterna känner sig trygga trots skränandet från gänget intill som förmodligen bara är vanligt, oskyldigt ungdomsbusiga. Med det vet ju inte tanterna.

Att ha vuxna som bryr sig om och tar hand om nyfikna tonåringar innan de är så illa däran att de kräver vårdinsatser är en enorm tillgång. I synnerhet för den unga människa som slipper en otäck och kanske farlig upplevelse. Men också för samhället som inte behöver betala polis- och ambulansutryckningar och vårdplatser.

En grupp som Nattvandrarna påminde extra om är alla de ensamstående föräldrar som inte har praktiska möjligheter att ge sig ut på nätterna och söka upp sina tonåringar eftersom de har yngre barn hemma som kräver deras omsorger. Som dotter till en ensamstående mamma kändes de där orden lite extra. Jag minns otrygga situationer som jag själv hamnade i som ung och inser hur mycket jag hade uppskattat eldsjälar som Värmdös nattvandrare.

Tack för en mycket lärorik och bra nattvandring!

Nattvandrarna i Värmdö

Politik, Tips!, Vilt mixat nattvandring, ungdomar

Kände mig sådär snäll och dum som Bo Kaspers Orkester sjunger om så jag läste om Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll. Nu är mitt hopp om mänskligheten lite stärkt igen. När allt kommer omkring är det bättre att leva med vetskapen om att man varit snäll, att man inte bara dumpade den där man varit snäll emot trots att de hade varit det bekvämaste och enklaste för en själv. Jag vet att jag behandlade den där människan som jag varit för snäll emot som jag själv velat bli behandlad. Utan den vetskapen skulle jag inte kunna sova gott om nätterna. Men dum känner jag mig. Men det hör väl livet till för en hel del av oss. Här är Snäll och dum i Wille Crafoords version! Även om Bo Kaspers är bättre!

 (OBS! Mina ord handlar inte om något pojkvänsdrama!)

Vilt mixat snäll och dum

Allt var förberett för fredagsmys men sedan jag kopplat på tv:n gick ingenting som det skulle… När Cirkus Möller gick i gång nåddes absolut bottenrekord. Jag trodde att pinsamhetshumorn från när jag var liten och produktioner som Loffe på cirkus och Nöjesmaskinen fick mig att önska att tv:n aldrig uppfunnits var över. Men tydligen inte. Något som verkligen fascinerar mig är Stephen Simmonds medverkan i programmet. Han skrattar ju så han kiknar åt varenda skämt som den rödblonde lille killen drar. Är det på riktigt? Annars förtjänar han både guldbaggar och Oscar-statyetter. Och vad gör han i programmet? Han har ju gjort bra låtar. Är han i knipa på något sätt?

Vilt mixat fredagsmys

FI som i Feministiskt Initiativ?

DN

Vilt mixat

”De är tre till antalet, klädda i ”luvtröjor” och i medelåldern. De har bland annat setts i en öststatsregistrerad skåpbil.

Enligt vittesuppgifter har de gått runt bland husen, undvikit kontakt med andra människor och i skydd av mörkret spanat in bland tomter och lägenheter.

Det här behöver inte betyda någonting, kanske är det någon i området som har släkt på besök eller hantverkare som jobbar sena kvällar. Men, enligt informationen vi har i nuläget verkar deras uppträdande lite mystiskt varför vi ber alla att hålla lite uppsikt.

Om ni träffar på okända personer bland husen, fråga vem de söker och om ni kan hjälpa dem med något!”

Så står det på det första informationsbladet jag fått från föreningen i området dit jag flyttat.

Eftersom jag är nyinflyttad är alla mina nya grannar okända för mig. Och jag är okänd för dem. Är det slappt av mig att inte betrakta samtliga jag möter i området som potentiella brottslingar?

När jag flyttade in i en ny bostadsrättsförening i Malmö för några år sedan bjöds jag in till ett möte med styrelsen inför inflyttningen. Trevligt tänkte jag. När gubbarna i den till 100 procent ojämställda styrelsen upprört berättade att en obehörig observerats i fastigheten häromveckan började ångerkänslorna smyga sig över mig. Vad hade jag gjort? Vad hade jag gett mig in i när jag signerade köpekontraktet?

Då gubbarna sedan spände ögonen i mig och med rödblossiga ansikten och fradga rinnande från mungiporna väste ”Vi måste med alla medel undvika att obehöriga tar sig in i byggnaden!” vrålade jag ”RUN RORAN, RUN!!!” inom mig.

Vilt mixat grannsamverkan

Tidigt igår morse. Vackert väder, härlig bilfärd längs Värmdöleden. Samåkning med mor min. Frid och fröjd. Då plötslig ser jag den! På intrumentbrädan. En gigantisk gräshoppa. Stor som en tjugolapp. Jag vrålar. Mamma vrålar med av bara farten, övertygad om att jag just upptäckt att bromsarna inte fungerar. Med stor möda lyckas jag fokusera på andningen och att hålla mig på vägen. Gräshoppan rör sig. Nu ser min mor den också.

- Okej, ta det lugnt! Andas. Vi måste stanna. Stanna där det går och är lagligt, uppmanar hon.

Då hoppar den och hamnar utanför mitt synfält. Mamma som förvandlats till krishanterare manar till lugn, räknar ned antalet meter till avfarten efter Skurubron och lotsar mig till infartsparkeringen invid. När jag stannat bilen ser jag gräshoppan komma flygande och landa på rutan invid mig. På tio öppnar jag dörren och kastar mig ut. Mamma tar till kryckan för att försöka få gräshoppan att förstå att det är dags att lämna bilen. Den vägrar. Vi inser båda att rutan den barrikaderat sig på måste ner. Jag är den enda som når knappen. Darrande smyger jag fram, trycker ned knappen och kastar mig bakåt för skydd. Besten hamnar på utsidan av dörren. Jag slänger mig in i bilen, drar igen dörren och stänger fönstret.

Nu ser jag lastbilen som står vid sopsorteringsstationen alldeles intill. Det sitter någon i den. Som håller på att trilla av sätet av skratt. När jag svänger ut från parkeringen ser jag besten klättra uppför rutan. På utsidan. I sann skräckfilmsanda. Den kommer aldrig ge sig! När vi kommer upp i 90 km/h tappar den greppet och försvinner. Men jag anar att den kommer tillbaka när som helst…

Vilt mixat insektsfobi