Archive
Nu kan jag vara vegetarian utan att stämplas som militant vegan
Jag var vegetarian i nästan 10 år. Det enda jobbiga med det var att alla utgick från att jag var militant på något sätt. Som om mitt val att inte äta kött måste vara ett politiskt genomtänkt statement. Det var det inte. Men sedan jag började äta kött har den ena skandalen efter den andra inom köttindustrin avslöjats. Och varje gång har jag frågat mig varför jag återgått till köttätande igen. Jag tycker inte ens om kött.
Nu kan jag bli vegetarian och skylla på min rädsla för glasbitarna i maten. Ingen skulle kunna stämpla mig som djurrättsaktivist. Men i själva verket är det faktiskt ett ställningstagande som får mig att avstå från kött den här gången. Att skålla djur levande, hålla fåglar på det sätt som vi gör och allt annat plågeri inom köttbranschen är fullkomligt ovärdigt och vedervärdigt. Jag vill inte stödja det. Det är därför jag slutar äta kött nu. Jag bojkottar köttindustrin.
Närmosat och närpaketerat
Semper skiljer på begreppen närodlat och närproducerat. Det hela handlar om purè av banan och mango som Semper kallar närproducerad. Hade det stått närodlad anser företaget att det varit fel. Men eftersom frukten mosas och paketeras i Sverige anser Semper att närproducerad är ett lämpligt begrepp. Alla fattar att frukten inte är odlad här. De flesta av oss slås nog av misstankar om att Semper försöker ge sken av klimatsmarthet och ekologitänkande. Tills Semper möjliggjort banan- och mangoodling i Sverige föreslår jag att företaget byter närproducerad mot närmosad och närpaketerad
Farligt gott!
Min nya last är stracciatellakulor från Lindt. Nej, jag är inte sponsrad! Som tur är. Jag skulle föräta mig. I och för sig orkar man inte mer än en, men ändå… Buon appetito!
Årets Janssonbråk
När jag var liten hade vi en dosa som man fyllde med potatis. Jag fick veva och ut kom potatisen strimlad i perfekt storlek för Janssons frestelse. Den där mojängen finns inte längre. Förmodligen tyckte mamma att den var omodern och så hamnade den på tippen. Sedan minns jag mammas elektriska köksassistent som också den gjorde acceptabla Janssonstrimlor. Men nu har mamma andra köksapparater. Kitchen Aid är mycket snyggare men Jansson klarar den inte av. Varje år numera när det är dags att göra Jansson upprepar sig samma mönster. Jag skalar potatisen och mamma säger att det inte kommer att bli någon Jansson. Jag påminner henne om att det var samma sak förra julen men att det blev Jansson ändå och att den blev god. Det håller hon inte med om men undrar vilken köksmaskin vi använde och vilket skär. Det minns jag aldrig så vi provar oss fram och hittar till slut fram till den minst dåliga lösningen.
I år gick något snett. Vi hittade ingen minst dåliga lösning utan stod och valde mellan pommes-storlek eller geggtunna strimlor. Katastrof! Ingen Jansson på julbordet? Irritationen i köket tätnade. Emelie ringde och sa att hon var på väg. Jag tänkte att det är lika bra att strunta i alltihop. Men då dök det upp en lösning. Ingen vacker sådan. Jag skäms fruktansvärt och hoppas att jag aldrig ska behöva göra det igen. För det jag gjorde är ungefär på samma nivå som att plugga in telefonkatalogen så att man kan den utantill. Jag skar Janssonstrimlorna för hand. Japp. Hoppas verkligen att det var värt det. Men nu vill jag aldrig mer tala om det här. Tror att jag vet vad jag ska ge mamma i julklapp nästa år… I förskott, lagom till Janssontillagningen…
Espresso shot! Jag har utvecklat beroende!
Min nya last – espresso! Så här på morgonen får jag till och med riktiga abstinenssymtom om jag inte får min lilla shot. Kraftiga humörsvängningar, koncentrationssvårigheter och allmän förvirring… Nä, riktigt så illa är det kanske inte… Kanske… Men nästan. Det får jag nog erkänna… Tyvärr kan jag inte motstå den underbara svarta drycken med mycket crema heller senare under dagen. Ett mönster som börjat påverka min sömn… Och när jag ligger där vaken i mörkret börjar tankarna på den annalkande morgonens ljuvliga espresso dyka upp. Jag tror dock inte att jag är espressoholist än för jag avhåller mig från drycken nattetid. Än så länge… Men efter en sömnlös natt är jag desperat efter morgonkicken och då drar jag i mig 3-4 små koppar. Är inne på min tredje för denna morgon… Godmorgon förresten!
Ernstsalt
Mmmm, vad ljuvligt! Du kan inte känna det men det doftar underbart av vitlök och en massa örter. Det är min mammas Ernstsalt som hon gjort av hemmaodlade kryddor. Nej, min mamma är inte huslig och har inte gröna fingrar. Men med hennes Ernstsalt framstår man som en gourmetkock. Varför det heter Ernstsalt? Mamma fick receptet från Ernst Kirchsteigers sommarprogram i TV4 så klart!




