Pojke: Åh, har du köpt bullar! Får jag en?
Man (pappa eller plastpappa på utbredd södermalmsdialekt): Nae´re få´ru´nte!
Pojke: Nähä. Vem är bullarna till?
Mannen: Spela´väl ingen roll? Du får ingen bulle i alla fall!
Undrar just om den där mannen vill ha ordning och reda i skolan och respekt från ungdomar. Det går ju inte att förvänta sig civiliserade svar från barn och unga om man inte själv är kapabel att föra en civiliserad dialog.
En italiensk bekant till mig om sin inställning till Italiens premiärminister Silvio Berlusconi:
”Rent politiskt vet jag inte så mycket om honom. Men han har gjort mycket gott för italiensk fotboll och i synnerhet för mitt favoritlag, därför röstade jag på honom.”
Nej, det är inget aprilskämt.
Nästan varje dag hör jag människor säga saker som jag inte riktigt kan glömma. Det kan vara ett samtal på bussen eller något som någon förbipasserande säger till sitt sällskap. Meningar helt ryckta ur sina sammanhang som gör mig upprörd, ledsen, glad eller bara extremt nyfiken. Den gemensamma nämnaren är att jag inte kan låta bli att fundera vidare kring deras innebörd. Nu tänker jag börja dela med mig av vad jag snappat upp under kategorin Tjuvlyssnat.
En man in 50-årsåldern till en annan man i samma ålder på Biblioteksgatan i Stockholm i helgen:
”Hon är för mig en icke-människa.”
En pojke i tolvårsåldern till tre jämnåriga kamrater i en Ica-butik häromdagen:
”Han är så ful. Jag fick damp och slog honom allt jag hade i bakhuvudet.”
Andrines vapensmedja Annikas tyckeri Bokhora CP-mamman CP-pappan Daniel Mathisen Erik Laakso på uppstuds