Oj, vad jag druckit!
Har drömt en så otäck dröm inatt. Jag var törstig. Så fruktansvärt törstig. Men hur mycket jag än drack så hjälpte det inte. Glas efter glas med friskt kallt vatten svalkade min strupe men den desperata törsten gav inte vika en millimeter. Nu kan man tro att jag vaknade törstig. Nej, inte särskilt. Inte alls. Men jag har druckit mer än en liter vatten rakt av bara för att bli av med den otäcka känslan.
Det här ska jag läsa!
Hanne Kjöller tipsar om Antilopernas list av Jean Hatzfeld.
Jag har alltid undrat om försoningsprocessen i Rwanda. Om det verkligen kan vara så enkelt som man försöker få det att verka. Om det verkligen går att förlåta och leva med dem som nyss gjorde allt för att utrota en. Bara lägga locket på och gå vidare som om ingenting hänt. Eller om det bara är så man önskar att det skulle vara för att slippa de fasor det innebär att forska djupare i det fruktansvärda som skedde inför världens ögon utan att vi ingrep.
Hatzfeld ”ifrågasätter omvärldens rätt och motiv att försöka styra läkningsprocessen. Och om strategin är möjlig. Eller ens önskvärd.” skriver Hanne Kjöller. Jag ska läsa boken.
Marcus Birro patient hos fettdoktorn?
Tanken slog mig då jag läste Marcus Birros uttalande om att hans läkare sagt att dans är den bästa medicinen mot Birros reumatism.
Låter som ett råd i Annika Dahlqvists stil. Du vet, doktorn som först grät floder och sedan blev rasande över att föreningen Vetenskap och Folkbildning utnämnt henne till årets förvillare.
Eller finns det fler förvillare inom läkarkåren?
Expressen, Expressen 2, Aftonbladet,
Stoppa vargjakten medan vi ännu har varg!!!
För bara några dagar sedan bloggade jag om vansinnesjakten på varg som nu pågår. Just nu skäms jag över mitt land. Vad är det för mening med att snacka om klimat och hur duktiga vi är på att köpa miljöbilar, hur mycket vi värnar om naturen och skryta över vår fantastiska allemansrätt medan vi utrotar en art? Stoppa vargjakten! Nu!
Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet 2, DN,
Ska jag också blogga om min nyårsoutfit?
Nej, det finns det så många andra som gör. Inte om min nyårsoutfit alltså men om deras egna. Däremot ska jag faktiskt skriva om klädstil. Jag tänker rentav utse Sveriges bäst klädde manlige programledare – Lasse Bengtsson. Varför har ingen korat honom tidigare? Han har verkligen en distinkt egen stil. Sofistikerad, stilren utan att vara stel och tråkig. Mörka färger med mycket speciella skärningar. Ofta asiatiskinspirerade snitt på kragar och detaljer. Avslappnat och elegant samtidigt. Vrålsnyggt helt enkelt! Den som väljer hans kläder, han själv eller en stylist, har enligt mig mycket god smak! Svenska män, se på Lasse Bengtsson och lär!
Apropå att lära av gamla misstag
Hittills har vi ångrat utrotning av djurarter. Hur är det med utrotning? Den kan inte göras ogjord. Ändå har Naturvårdsverket gett klartecken för att skjuta av 10 procent av den lilla vargstam vi har. En vargstam som inte har tillräckligt många olika blodlinjer i sig och vars existens därmed är mycket skör.
12 000 jägare tänker ge sig ut på nyårsdagen för att skjuta varg. 12 000 beväpnade människor mot 27 djur… Risken för överskjutning är uppenbar.
Här går vi och snackar om klimathot, utsläppsrätter och framtida generationers rätt till vår fantastiska natur. Medan vi utrotar naturens befolkning – djuren. De djur som vi inte kan göra pengar på alltså. Nej, för de djur som vi äter eller klär oss i, som ger avkastning, industrialiserar vi. Under värdiga former påstår vi. Men den omsorg och värdighet som vi kan tänka oss att lägga ned styrs helt av pengar. Därför behöver inte griskultingar bedövas då de kastreras. Det finns inte resurser till det. Men de måste kastreras. Annars luktar köttet oaptitligt. Därmed väljer vi att inte betrakta kastrering av grisar utan bedövning som djurplågeri. Vilket hyckleri.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Flytta till stan, alla varghatare!
Att lära av misstag istället för att skyla över och fortsätta begå misstag
Sedan dråpmisstankarna mot en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm blev kända har flera missförhållanden och misstänkta missförhållanden uppmärksammats. Idag står det att läsa i SvD om en pojke som inte fick behandling för en infektion förrän den orsakat allvarlig blodförgiftning och benröta. Om han klarar sig från bestående kan man ännu inte avgöra.
Svante Baehrendtz, chefläkare på Karolinska Universitetssjukhuset säger sig ha förståelse för att pojkens föräldrar anmäler sjukhuset men anser inte att det finns anledning för sjukhuset att göra en Lex Maria-anmälan.
Kan 6 kapitlet, 4 § i Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område tolkas olika? Jag trodde inte det men Baehrendtz gör en helt annan tolkning än jag.
Mina tankar går till lilla Linnéa som dog på grund av en överdos tiopental och hennes föräldrar som under det gånga året blivit outsägligt illa ansatta sedan en barnläkare greps på grund av misstankar om dråp. Det finns ingen tillräcklig upprättelse för vad de utsatts för men jag önskar ändå att de under 2010 åtminstone får klarhet i vad som hände deras dotter.
Är det tomten som knackar?
Plötsligt ringde det på dörren. Dagen före julafton. Stressad som jag var och säker på att jag inte väntade besök bestämde jag mig för att inte öppna. Då började det bulta och banka. Det lät som ett helt gäng som ville in. Ja, jag blev nästan rädd. Med telefonen redo i handen och 112 redan inknappat smög jag mig fram till ytterdörren. Utanför tjoades det på ett bekant språk… Men inte kunde det väl vara…? Jo, det var det! Halva glada gänget från Rom som bestämt sig för att överraska mig på julen genom att mellanlanda i Stockholm på väg mot nyårsfirande i Ryssland.
Nu har de åkt vidare, mätta på Jansson, sillar, sillsallad, rödkål, kravmärkta köttbullar, prinskorv av vildsvin, lax, lutfisk, västerbottenpaj och det mesta annat från julbordet utom griskött. Ingen skinka här inte! Det var den roligaste jul jag någonsin firat! Och för mina vänner var det den snöigaste julen de upplevt. När snöbollskriget brakade loss envisades Last Christmas med Wham med att ljuda i mina öron så högt att jag ännu är osäker på om det var inbillning eller ej…
Tiger hit och Tiger dit
Med en blandning av fascination och ointresse har jag lyssnat på den ena efter den andra som med djupaste engagemang och inlevelse ondgjort sig över Tiger Woods. Jag har uppriktigt velat och försökt förstå det enorma intresse som Tigers otrohet uppbådat. Vad är hemligheten? Människor som normalt inte bryr sig om skvallerpress och kändisar pratar som om de vore Tigers hustru Elin. Och där fann jag just svaret, tror jag. Tiger har inte bara varit otrogen mot Elin. En hel värld upplever sig bedragen av honom. Det måste vara därför alla bryr sig så mycket. Jag vet inte om denna enorma tilltro till Tiger som allmänhetens besvikelse tyder på är något positivt eller inte. På ett sätt är det gulligt. Men ändå… Vi snackar om en golfstjärna som ligger runt. En otrogen skitstövel som dessutom beter sig som en barnrumpa. Inte Gandhi eller Moder Theresa… Så ointressant! Nej, jag förstår nog ändå inte… Men jag har ett råd till Elin och alla andra som känner sig bedragna: Dumpa och gå vidare!

